Deluxe

Även om fasaden ser bra ut, kan insidan vara fallfärdig.

Ser inte ett dugg fram emot att köra in till malmö nu, var precis en olycka vid Skegrie. Måtte jag få bo i Malmö snart. Och tänk vad underbart om jag vaknar imorogn och min älskling helt plötsligt har bestämt sig för att det är det enda han också vill!

Snart ska vi iallafall har en supemysig weekend i Barcelona, och de ser vi så mycket fram emot.
Bara dricka gott vin, äta gott, mysa och shopppa heeej vilt! Har konsekvent sparat min dricks nu så där blir nog till ett eller annat.. :)

Sen är jag klar med Consans födelsedagspresent, blev det igår. Känns otroligt bra att jag kommit på något jag verkligen tror han vill ha och är klar långt innan han faktiskt fyller år. Ohh vad glad han ska bli :D


Nej, duschen kallar så jag kan köra lugnt och fint till Malmö.

"Each day is a gift and not a given right". Tänk på det.


,J

..är ett lite fult uttryck, men det är precis det jag ska göra i ca 4 timmar nu. Aaand i fucking like it!

Igår var jag i stallet för första gången på alldeles för länge. Gick och mös, red och bara hade det helt underbart. Trodde inte jag hade saknat det så mkt förrän jag väl vad där och bara tckte det var så underbart.
Om ca 1 h är de träning och om carina ser att jag bloggar nu när jag egentligen ska v ara i stallet kommer hon väl bli lite irriterad. Hon lugnar sig snabbt.

By the way var mossan hos läkaren idag. Hon har ju lagt på sig ett par kilo och jag tipsade henne om ett receptbelagt bantningspiller som jag läst om i Gynnings bok. Försökte få det själv när jag var hon min doktor men jag var inte tillräckligt tjock. Ännu.
I vilket fall, det var iallafall mossan som fick det utskrivet. Kom till kassan och skulle betala, 1000 kr för bantingshistorien. "NEJ TACK!, då ska jag minsann inte ha något!!"
Hmm, jag kan lätt tänka mig att betala 1000 kr för att bli fit inför beach 2010. Oh yes! Ska jobba på mamsen.

jajajajja, stress, stress.. Nu ska jag iaf åka till mina pållar och bara mysa. (frysa röven av sig är inkluderat)


Ska be min kära man att hitta min kamerasladd så jag kan föreviga min vardag lite. En bild säger mer än tusen ord! Och eftersom vi, efter 6 år tsm fortfarande har fåräknade bilder på oss tillsammans, ska jag se till att de blir en ändring på det. Vi måste ju kunna visa våra barn att vi också varit unga en gång i tiden!


Over and out
,J

Totalt utmattad, helt färdig. Av ingenting.
Varför orkar jag inte..? Uff, ännu en jobbig dag.
Tog stygnen från tån i morse. Den var ju inte lite nasty, om man säger så. Men doktorn säger att den ska bli normal igen, så jag får väl tro hans ord.

Kom hem igen med världens magknip och såå spyfärdig. Min kropp protesterar verkligen för tillfälligt. Tog en ipren och tänkte vila mig en halvtimme. Vaknade 4 timmar senare, om möjligt ännu tröttare. Det nya året har börjat sådär.

Kväll igen. Dagarna bara rusar iväg från en och jag hinner inte med en 1/3 av det jag borde hinna med.
Försäkringen på bilen, skatteavdraget i dk, danska bankkontot, böckerna från bibblan, bla bla bla.
Sakerna bara hopar sig och jag finner bara inte tid till allt. Om dygnet bara hade fler timmar.

2010 redan. Vad fan hände? Det var ju nyss år 2000 och jag minns det så väl. Nyårsfirande hemma hos Natti, och det känns inte längesen. Jag var alltså 11 år och de känns som de var nyligen. Om 10 år är jag alltså 31. 31!!!! Då ska jag ha ungar och annat vuxet. Ibland önskar jag bara den dagen skulle vara imorgon, att jag vet vad jag vill göra, jobba med, följt mina visioner helt enkelt. De som idag faktiskt lyser med sin frånvaro.

Jag är iaf glad att år 2009 är över- vilket jävla pisseår det varit.
Jag tänker hela tiden att de som inte dödar, det härdar. Men varför följer olyckan mig, vart jag än går?

Jag vet verkligen om att folk tycker på att man inte ska dela med sig av hela sitt privatliv i en blogg, vilket jag inte heller tänker göra. Men som sagt skriver jag för mig själv, och det handlar om att ventilera sig, gott som ont.

Den största tragedin detta året, ja, självklart den största tragedin i mitt liv var i augusti i år då jag miste min far. Bara jag nu skänker det en tanke, faller tårnarna ner frn min kind. Varför min far? Varför han?
Tiden sedan det hände har varit en hej vild bergochdalbana, men den värsta tiden har faktiskt kommit nu, när allt kommer i kapp en. om 2 dagar är de 5 månader sen han dog, och det är idag precis 5 månader sen jag hörde hans röst för sista gången. Märkligt, det där. Jag sa att jag älskade han, vilket jag gjort alldeles för få gånger i livet. Det var lördag, sommar, jag hade druckit lite vin och pappsen ringde. Som vanligt frågade han hur det var, vi snick snackade lite om allt och jag avslutade med att säga att jag älskade han. Han älskade mig också.
Och det var sista gången. På riktigt iaf. Och det här har jag tänkt på sååå mycket i efterhand.
Ett par veckor efter att pappa gick bort hade jag den mest bisarra, men samtidigt finaste drömmen i mitt liv, och faktiskt också den mest verkliga dröm jag kan minnas. Min telefon ringde, "pappa mobil". Måste vara Gitte som ringer från pappas, tänkte jag. Det hände ju lite då och då, så jag reagerade inte speciellt på det mer än att jag tyckte kanske de var lite konstigt att hon skulle ringa från hans telefon när han gått bort. Jaja, strunsamma. Jag svarade.

-"Hej det är Jannike".
-"Pappa här."

Jag blev alldeles stum.
-"ehh.. heej.."
-" Ah, allvarligt nu! Trodde du verkligen att du aldrig mer skulle få höra min röst, bara för att jag inte finns på jorden längre?!! Oh, nej du! Jag fick ta med mig en sak hit här, och dåvalde jag min telefon. Dessvärre fick jag inte med mig nån laddare, och mobilen dör snart. Vi får skynda oss, jag måste ringa de andra också."
-"Men...."
-"Ja, jag ville bara att du ska veta, att bara för du inte kommer kunna höra min röst mer, så betyder inte det att jag inte kommer höra dig."
-"Pappa, snälla, lägg inte på, snälla! Jag måste prata med dig."
-"Jannike, lyssna på mig nu. När jag lägger på luren ska du fortsätta prata, för jag hör dig, och det kommer jag alltid att göra. Jag älskar dig, det vet du!"
-"PAPPA, lägg inte på!!!"
-"Fortsätt prata, bara prata! Jag hör dig, jag hör dig!"

Sen bröts det. Jag vaknade helt kallsvettig och började storböla. Av glädje, och av sorg. Glädjen av att den här drömmen verkligen betydde nått för mig, den förmedlade ett budskap. Av sorg för att detta var för mig den sista gången jag pratade med pappa.
Usch, det här är bara för myclet.

Del 1 av min bearbetning med mig själv, jag kan inte mer ikväll.

Dör av garv när jag ser nya Ica reklamen som gör parodi på den där bruden som videobloggar, hahahha herregud.

För sitter vi hemma hos Cornelia och har raptävling, jag är obesegrad hittills.

Lollan och jag satte personbästa på att handla mat på donken idag, 188 spänn är inte illa pinkat.

Imorgon börjar mitt nya liv. På riktigt.

Hissa eller dissa min egen comeback, skit i vilket, jag bryr mig inte ett piss om vad folk har att säga.
De som tycker bloggar är patetiskt och meningslöst, kan genast klicka på krysset i fönstret längst upp till höger, istället för att fälla flottiga kommentarer om varför man skriver blogg.

Jag tror inte rikitgt på mig själv att jag kommer hålla mig skrivande, men jag ska ge det ett försök för MIN EGEN skull. Jag tycker det är ett sant nöje att skriva ner saker jag gör och läsa i efterhand, för man glömmer så snabbt. Men också för att de senaste året har varit ett helt jävligt år och det har skett saker som gör att jag behöver ventilera mig ibland. Ingen är gladare än jag att 2009 är över- Jävla pisseår.


Åter igen, detta är min sida, jag skriver för in egen skull, om vad jag vill, men delar gärna med mig av det.
TILL DE SOM VILL LÄSA!