1 år av kärlek till något icke objektivt..
..med det menar jag att jag älskar dig precis lika mycket som förr, trots att jag inte kan ta på dig.. Du är med mig hela tiden, vart jag än vänder mig i världen och vad för än dumheter jag hittar på. Jag är aldrig ensam, trots att jag känner mig som den ensammaste i världen, när jag verkligen behöver prata.
Jag saknar dig, gud fy för i helvete vad jag saknar dig. Jag skulle göra allt för att ha dig här igen, frisk och kry!
Jag har haft en förskräcklig dag. Utåt har allt sett fineman ut, säkert. Och det är faktiskt inte falskt, för jag har verkligen kämpt exakt hela dagen på att hålla en fasad och inte låt tankarna flyga iväg till något annat. "Jag orkar inte gråta idag, jag orkar inte". Det är jättejobbigt att gråta. På en miljard olika vis. Psykiskt, fysiskt och allt annat skit som det heter. Hela dagen har mitt ena jag skrikit, "bort med de där tankarna, tänk på nåt kul istället." medans den andra, mer realistiske sagt "okej, skjut på det lite till, lille du. Det kommer snart ikapp dig."
Mr Realist hade rätt.
När klockan slog runt 23 brast det. Alltså, sådär riktigt ordentligt.. Då skulle jag behövt den där lite mer fysiske pappa, inte drömpappa. Hade planerat att åka ut till pappsen imorgoen, men det det kunde inte vänta. "I need daddy. Now."
Så det var bara att packa in mannen i bilen och köra.. Så efter att ha tjutit intensivt i ca 1h tid här hemma, tar det max 5 min förräns tjutandet alutade hoss pappa. Det är precis som han sitter där, klappar lite på axeln och säger "Aldrig gråta hos mig, tjockhuvud!!"
Jag lovar att det var det han sa..
Padre, te hecho de menos..
Nattetid..
Skruttefisen här bredvid ligger och sussar sött. Han är så go min man. Igår fick jag frukost på sängen, bara sådär! Jag får väl snart överraska med något jag med..
Hemma sent från jobbet, igen. Man börjar vänja sig!
By the way är vi i full gång med att leta ny lya. I maaalmoe. Jag lyckades övertala honom!
Oh vad jag är kär ;D
Nu ska jag nog bara krypa ner i värmen under det andra täcket, undrar egentligen varför jag valde att blogga om exakt ingenting en tisdag natt kl kvart i 4. Men sån är jag ju bara.. Godnatt vänner!!
Jag tänker på den dagen..
..då du försvann Pappa!
Jag tänker och tänker och saknar dig något så frukansvärt.
Drygt 7 månader har gått och varje dag tänker jag på dig. Saker jag skulle gjort annorlunda, saker jag sagt, saker jag vill fråga dig om nu. Jag behöver dig Pappa!
Den dagen du försvann spelas på repeat i mitt huvud. Det var den värsta dagen i mitt liv.
Jag minns det som igår, dessvärre.. Den 5 :e augusti 2009.
Klockan var runt 10, vill jag minnas. Jag hade precis dragit på min ridkläderna och skulle köra till stallet. Då ringer telefonen "Syrran Mob". Det är Karro. Hon gråter och skriker förtvivlat. "Jannike, det är allvar nu." Jag fattade direkt. "lever han?" "Jag vet inte, men kom till sjukhuset nu"
Conny var som tur hemma och fick köra mig in till akuten i malmö. Väl där rusar jag ur bilen och in på akuten. Säger till i receptionen att jag är Göran Plyms dotter. Jag får veta att jag ska vänta. I detta nu vet jag fortfarande inte om pappa lever, även om min inution säger mig att han inte gör det. Jag väntar och väntar, en minut känns som en timme.. Till slut öppnas dörren av en kvinna som presenterar sig som Cecilia (tror jag) och anhörigansvarig. "Anhörigansvarig?"
-"Lever han?"
-"Nä, han gör ju inte det."
Det känslan går inte att beskriva, det var det mest bisarra och frukansvärda som kan hända en människa.
Pappa är död.
Vi samlas alla i ett rum där vi sitter i en grupp och bara gråter och undrar. Och kanske det värsta av allt, en person saknas. Andreas är på mallorca. När vi samlat oss ringer vi Andreas. Det samtalet kan jag inte ens försöka förstå hur hemskt det var att få. Att sitta nere på stranden i en brassestol på mallorca när någon ringer och berättar att din far just gått bort. Och det märkligaste av allt är att när farfar gick bort, var det pappa som satt på mallorca och fick detsamma telefonsamtalet.
Jag har så ont i min kropp. Mitt hjärta är bara halvt. Jag undrar och undrar, varför?
Jag måste få berätta, jag måste få delge min historia, det är mitt sätt att bearbeta.
Jag har fortfarande inte raderat pappa nummer från min telefon. För någon vecka sen när jag var full ringde jag det, förväntade mig att höra telefonsvararen. Istället svarar en Rolle. Full och ledsen som jag är frågar jag varför han har min pappas nummer. Det har han inte, han har fått det numret i december. Fattar ni? Pappa gick bort i Augusti och har haft det numret sen mobilen uppfanns. 4 månader senare har någon annan det numret. För mig var det fruktansvärt.
Jag saknar dig ringandes till min telefon. Du hade din egna ringsignal. Saknar att höra din röst. "Hur är det med tjockhuvudet idag". Det brukade pappa kalla mig. Ja, och alla andra för den delen också.
Jag tänker på din begravning. Det var så vackert, aldrig har jag sett så mycket blommor.
Jag tänker på dig när vi fick se dig på sjukhuset. Det såg ut som du sov Pappa. Det gjorde du också.
Jag tror på något efter döden och vet att du ser mig nu när jag ligger här och skriver och gråter. Jag kan nästan höra dig säga "Sluta gråta Jannike! Gå nu och gör något roligt istället!" Sån var pappa. Han var känslosam, men han tyckte inte om att vara ledsen, puttade bara bort det och tyckte att nu gör vi något roligare!
Jag minns en gång när det var alla helgons dag. Pappa och hans fru hade varit på kyrkogården, på väg därifrån ringer han mig "usch ja, idag är en sån där jobbig dag när man måste gå på kyrkogånrden. Det har vi nyss gjort, men NU ska vi in till stan och äta istället. " Och sen pratade man inte mer om det... Därför har jag lovat mig själv att när jag besöker pappas grav ska jag aldrig gråta, för det hade inte han velat. Oftast klarar jag det, men inte alla gånger.
Jag har så mycket känslor och tankar inom mig som jag måste få berätta för någon, jag vill att någon hör. Men jag vill inte sitta öga mot öga och berätta, det är för jobbigt. Så därför, kära bloggläsare, belastar jag er med en tråkig historia som denna.
Ta vara på varandra och tänk på att alltid skiljas som vänner.
Nu ska vi in till stan och äta fondue, jag och min man. Tur jag har honom!
Tomorrow!
Min man och jag ska fira hans födelsedag och så klart alla hjärtans dag (hur man nu firar den), genom en överraskning som han inte vet än! (jag hoppas ju såklart fortfarande på den stora diamantringen till vänster ringfinger) men den verkar aldrig komma.. 7 år till sommaren, hur länge ska man behöva vänta?!?! :D
Ska ut och gå med malin på morgonen, sen ska vi äta frukost, dricka kaffe, sen stallet och därefter alla förberedelser med presenter till min bättre halva.
Ska också försöka få in lite bilder här sen barca, kunde vara trevligt..
Nu står John Blund och stampar i dörren, så jag får väl släppa in honom..
Godnatt vänner!
,J
Tomorrow!
Min man och jag ska fira hans födelsedag och så klart alla hjärtans dag (hur man nu firar den), genom en överraskning som han inte vet än! (jag hoppas ju såklart fortfarande på den stora diamantringen till vänster ringfinger) men den verkar aldrig komma.. 7 år till sommaren, hur länge ska man behöva vänta?!?! :D
Ska ut och gå med malin på morgonen, sen ska vi äta frukost, dricka kaffe, sen stallet och därefter alla förberedelser med presenter till min bättre halva.
Ska också försöka få in lite bilder här sen barca, kunde vara trevligt..
Nu står John Blund och stampar i dörren, så jag får väl släppa in honom..
Godnatt vänner!
,J
Turistande, magsjuka och en växande shoppinglista!
Nå, vi är just igång med att ta en siesta efter åter en hård dag men jag ska snabbt förtella om det senaste nytt. (jag slipper höra av mig via telefon till anhöriga och sparar därför pengar till mer shopping :D )
Efter siestan igår gjorde vi oss i ordning för middag och beslutade oss för att förtära den nere vid hamnen, var där är en otrolig utsikt. Vi tog en taxi ner och strosade omkring för att kika på menyerna på de olika restaurangerna.
Vi (jag) bestämde oss för att vi var sugna på paella och hittade ett jättemysigt ställe där vi kunde sitta utomhus och äta, utan att frysa. Paellan och vinet därtill smakade otroligt gott och vi reste oss mätta och belåtna för att styra kosan mot nån bar/uteställe. Vi hade nämligen hört att de skulle finnas massa uteställe nere vid hamnen.
Efter en kvarts letande utan att finna nått bestämde vi oss för att vi nog skulle ta en taxi ("en liten promenad" in till stan i 11 centimeters är ett big no, no ) in mot stan och hard rock café för att ta oss ett glas där istället. Nr vi kommer in och ska beställa kopplar jag på min fashinoabla spanska till bartendern.
J: -Una copa vino blanco & una cana.
B: - Erhm, ursäkta, vad sa du?
Jaha, men tjena. Svensk bartender. Jag som tog tillfället i akt att stalja.
I vilket fall, efter hard rock bestämmer vi oss för att traska hem och spara den stora (eventuella) utgången till idag lördag.
När C somnat och jag själv slumrat till, vaknar jag igen av att jag mår illa. Megailla. Går upp och spyr a lá carte och väcker därefter Consan för att "fråga om han också mår illa" (få medlidande), men somnar ganska snabbt om. Wierd, oh yes.
Efter att ha shoppat ännu mer idag var det dax för den planerade utflykten. Jag hade väl varit lite skeptisk till det där, inte rikitgt min grej, men övervägde ändå att ge det en chans när picknick med vin och tapas kom på tal. Och det blev faktiskt trevligare än jag trodde! Efter 2 timmars utflyktande kände jag shoppingabstinensen och fick övertalat Consan att vi behövde gå in om nån affärer från bussen på väg mot hotellet, varpå jag fick köpt en ny jacka, och lugnet lade sig över mig igen.
Jag satt nyss och sammanställde en lista över vad vi handlat, och jag tänkte dela med mig av den.
Jannike
4 par skor
2 skinnjackor
1 jeansjacka
3 par byxor
3 par leggings
1 klänning
4 par öronhängen
1 armband
1 skärp
1 väska
2 par trosor
1 par solbrillor
2 linnen
2 skjortor
7 t-shirts
3 tröjor
1 nyckelring
1 börs
...och inget mer!
Conny
4 par jeans
2 skjortor
2 armband
3 halsband
4 tröjor
2 koftor
1 jacka
Hörde jag vatten och skorpor resten av månaden för min del?!
Nej, men helt ärligt är det så billigt att handla här att det inte föreligger det minsta ångest överhuvudtaget i det hära!!
Ikväll ska vi iaf ner till stranden och jag ska käka musslor, det är redan bestämt. Sen får vi väl se hur mycket det blir av med den där "vilda" utgången.
Hasta la vista!
,J
Shoppaholic och Gynning.
Life feels good!
Ligger just nu raklång i sängen på hotellet med ett glas rött och väntar på att min blivande man ska komma hem med chokladen vi nyss inhandlat.
Idag har vi gått i stan heela dagen. Gick upp kl halv 10, fullkomligt utvilade efter att vi somnat i famnen på varandra kl halv 9 (!) igår, totalt utmattade efter resan och den tuffa arbetsveckan.
Och ja. Vi började dagen med en äkta spansk frulle på en uteservering, därefter gick vi ner mot shoppniggatan. Efter ca 10 min beslutade vi (Consan) att det nog var bäst att vi shoppade på olika håll de nästföljande 3 timmarna. Vi bestämde mötesplats och utväxlade en snabb hejdå puss.
Efter drygt en timma har jag så mycket kassar att släpa på att jag känner mig alldeles less på dem, sms:ar Consan i hopp om att han är i närheten och kan gå tillbaka och lämna mina kassar på hotellet (vilket jag själv inte alls kände att jag hade tid med), medans jag shoppar vidare.
Och det ville han. (yes!)
I vilket fall, efter ett par timmar ses på på en tapas-lunch som smakade alldeles utsökt!
Därefter ger vi oss in på shopping-stigen igen, denna gången i varandras sällskap.
In på topshop, jag till "for women" och Consan till "the men". Vi syns nånstans på mitten och Consan ser alldeles exalterad ut.
C-"Carolina Gynning med pojkvän, check!"
J- "Jaha..? " (liiide avis för att C sett kändisar och inte jag)
C- "Ja, och hon såg gaaanska fräsch ut!!!!" (med en blick liknande en 5 årig pojke som nyss blivit lovad en stor glass)
J- "Men frååååågade jag eller?"
På vägen ut från butiken ser jag kändisarna. Hon står och kletar läppstift och han fotar henne. Och ja, det var Mathias Trotzig så de ligger väl fortfarande med varandra eller nått.
Tänkte just gå fram och fråga om de var sugna på att ta en öl med oss ikväll, jag menar, skåningar som skåningar. Men sedan min pojkvän nyss uttalat sig om att hon hade de tightaste ass:et ever, (det stod skrivit i hans blick) känner jag att vi stannar nog här och kränger choklad och dricker rödvin med oss själva istället.
För övrigt har jag shoppat så sjukt mycket idag( bilder kommer) , men har fortfarande inte gjort av med ens i närheten av så mycket pengar som mina hästar kostar mig i månaden. Det gav mig en tankeställare.
Nej, sooo long friends!
,J
Trubbel i paradiset.
Ser inte ett dugg fram emot att köra in till malmö nu, var precis en olycka vid Skegrie. Måtte jag få bo i Malmö snart. Och tänk vad underbart om jag vaknar imorogn och min älskling helt plötsligt har bestämt sig för att det är det enda han också vill!
Snart ska vi iallafall har en supemysig weekend i Barcelona, och de ser vi så mycket fram emot.
Bara dricka gott vin, äta gott, mysa och shopppa heeej vilt! Har konsekvent sparat min dricks nu så där blir nog till ett eller annat.. :)
Sen är jag klar med Consans födelsedagspresent, blev det igår. Känns otroligt bra att jag kommit på något jag verkligen tror han vill ha och är klar långt innan han faktiskt fyller år. Ohh vad glad han ska bli :D
Nej, duschen kallar så jag kan köra lugnt och fint till Malmö.
"Each day is a gift and not a given right". Tänk på det.
,J
Jag och mina drömmar.
Nu har jag varit igång igen. Och drömt, alltså.
Flera flera nätter har jag drömt hemska saker så som jordens undergång, i form av översvämningar, jordskalv och märkliga explosioner. Jag har också drömt att en liknande hitler-tid blev aktuell, att nazister eller militärer stormar våra bostäder och tar ut och nakna på gatan, för att avrätta oss.
Varje morgon har jag varit oändligt glad över att vakna på morgonen och inse att det "bara" var en dröm.
Varenda morgon har jag tänkt, något hemskt kommer verkligen hända snart. Och ja, natten till tisdag var drömmarna om jordens undergång som värst och jag mådde så dåligt när jag vaknade på morgonen, och hade massa ångest. Om jag inte minns fel var de den dagen jordskredet i Haiti ägde rum.
Jag vet att det låter konstigt, och tro mig, jag skulle gärna slippa de här drömmarna, men nog är det märkligt. För många andra är en sån här katastrof bara något man ser på tv och tänker; "jaja, det var ju frukansvärt, men sånt sker ju där borta."
Själv kan jag verkligen må dåligt för en sån här sak, riktigt dåligt. Jag känner så mycket för de drabbade människorna och tänker; nästa gång vaknar kanske inte jag ur drömmen, nästa gång sker de oss här hemma i det trygga.
Vi lever gärna så, vi människor. "Det händer aldrig mig".
If today was your last day
And tomorrow was too late
Could you say goodbye to yesterday?
Would you live each moment like your last?
Leave old pictures in the past
Donate every dime you have?
Would you call old friends you never see?
Reminisce of memories
Would you forgive your enemies?
Would you find that one you're dreamin' of?
Swear up and down to God above
That you finally fall in love
If today was your last day
,J
Frysa röven av sig.
Igår var jag i stallet för första gången på alldeles för länge. Gick och mös, red och bara hade det helt underbart. Trodde inte jag hade saknat det så mkt förrän jag väl vad där och bara tckte det var så underbart.
Om ca 1 h är de träning och om carina ser att jag bloggar nu när jag egentligen ska v ara i stallet kommer hon väl bli lite irriterad. Hon lugnar sig snabbt.
By the way var mossan hos läkaren idag. Hon har ju lagt på sig ett par kilo och jag tipsade henne om ett receptbelagt bantningspiller som jag läst om i Gynnings bok. Försökte få det själv när jag var hon min doktor men jag var inte tillräckligt tjock. Ännu.
I vilket fall, det var iallafall mossan som fick det utskrivet. Kom till kassan och skulle betala, 1000 kr för bantingshistorien. "NEJ TACK!, då ska jag minsann inte ha något!!"
Hmm, jag kan lätt tänka mig att betala 1000 kr för att bli fit inför beach 2010. Oh yes! Ska jobba på mamsen.
jajajajja, stress, stress.. Nu ska jag iaf åka till mina pållar och bara mysa. (frysa röven av sig är inkluderat)
Ska be min kära man att hitta min kamerasladd så jag kan föreviga min vardag lite. En bild säger mer än tusen ord! Och eftersom vi, efter 6 år tsm fortfarande har fåräknade bilder på oss tillsammans, ska jag se till att de blir en ändring på det. Vi måste ju kunna visa våra barn att vi också varit unga en gång i tiden!
Over and out
,J
Got damn it, jag är trött!
För ungefär ett år sedan (måske 2) var mitt motto med livet; sova kan man göra när man dör!
Numera, är jag dels lite äldre, och dels mycket tröttare. Jag bara mååste ha mina 8 h varje natt, annars fungerar jag inte som människa!
jaja, ska iaf pallra mig iväg till jobb snart, gäller väl att vara i god tid med tanke på att våra kära tåg har avgångar lite då och då, när det behagar.
Imorgon och torsdag är jag iaf ledig och jag har planlagt att ha så lite planer som möjligt. Men jag ska till stallet, oh yes det ska jag!
Nej duschen kallar.. 
Spyfärdig och orkeslös.
Varför orkar jag inte..? Uff, ännu en jobbig dag.
Tog stygnen från tån i morse. Den var ju inte lite nasty, om man säger så. Men doktorn säger att den ska bli normal igen, så jag får väl tro hans ord.
Kom hem igen med världens magknip och såå spyfärdig. Min kropp protesterar verkligen för tillfälligt. Tog en ipren och tänkte vila mig en halvtimme. Vaknade 4 timmar senare, om möjligt ännu tröttare. Det nya året har börjat sådär.
Nattetid tänker jag som mest.
Försäkringen på bilen, skatteavdraget i dk, danska bankkontot, böckerna från bibblan, bla bla bla.
Sakerna bara hopar sig och jag finner bara inte tid till allt. Om dygnet bara hade fler timmar.
2010 redan. Vad fan hände? Det var ju nyss år 2000 och jag minns det så väl. Nyårsfirande hemma hos Natti, och det känns inte längesen. Jag var alltså 11 år och de känns som de var nyligen. Om 10 år är jag alltså 31. 31!!!! Då ska jag ha ungar och annat vuxet. Ibland önskar jag bara den dagen skulle vara imorgon, att jag vet vad jag vill göra, jobba med, följt mina visioner helt enkelt. De som idag faktiskt lyser med sin frånvaro.
Jag är iaf glad att år 2009 är över- vilket jävla pisseår det varit.
Jag tänker hela tiden att de som inte dödar, det härdar. Men varför följer olyckan mig, vart jag än går?
Jag vet verkligen om att folk tycker på att man inte ska dela med sig av hela sitt privatliv i en blogg, vilket jag inte heller tänker göra. Men som sagt skriver jag för mig själv, och det handlar om att ventilera sig, gott som ont.
Den största tragedin detta året, ja, självklart den största tragedin i mitt liv var i augusti i år då jag miste min far. Bara jag nu skänker det en tanke, faller tårnarna ner frn min kind. Varför min far? Varför han?
Tiden sedan det hände har varit en hej vild bergochdalbana, men den värsta tiden har faktiskt kommit nu, när allt kommer i kapp en. om 2 dagar är de 5 månader sen han dog, och det är idag precis 5 månader sen jag hörde hans röst för sista gången. Märkligt, det där. Jag sa att jag älskade han, vilket jag gjort alldeles för få gånger i livet. Det var lördag, sommar, jag hade druckit lite vin och pappsen ringde. Som vanligt frågade han hur det var, vi snick snackade lite om allt och jag avslutade med att säga att jag älskade han. Han älskade mig också.
Och det var sista gången. På riktigt iaf. Och det här har jag tänkt på sååå mycket i efterhand.
Ett par veckor efter att pappa gick bort hade jag den mest bisarra, men samtidigt finaste drömmen i mitt liv, och faktiskt också den mest verkliga dröm jag kan minnas. Min telefon ringde, "pappa mobil". Måste vara Gitte som ringer från pappas, tänkte jag. Det hände ju lite då och då, så jag reagerade inte speciellt på det mer än att jag tyckte kanske de var lite konstigt att hon skulle ringa från hans telefon när han gått bort. Jaja, strunsamma. Jag svarade.
-"Hej det är Jannike".
-"Pappa här."
Jag blev alldeles stum.
-"ehh.. heej.."
-" Ah, allvarligt nu! Trodde du verkligen att du aldrig mer skulle få höra min röst, bara för att jag inte finns på jorden längre?!! Oh, nej du! Jag fick ta med mig en sak hit här, och dåvalde jag min telefon. Dessvärre fick jag inte med mig nån laddare, och mobilen dör snart. Vi får skynda oss, jag måste ringa de andra också."
-"Men...."
-"Ja, jag ville bara att du ska veta, att bara för du inte kommer kunna höra min röst mer, så betyder inte det att jag inte kommer höra dig."
-"Pappa, snälla, lägg inte på, snälla! Jag måste prata med dig."
-"Jannike, lyssna på mig nu. När jag lägger på luren ska du fortsätta prata, för jag hör dig, och det kommer jag alltid att göra. Jag älskar dig, det vet du!"
-"PAPPA, lägg inte på!!!"
-"Fortsätt prata, bara prata! Jag hör dig, jag hör dig!"
Sen bröts det. Jag vaknade helt kallsvettig och började storböla. Av glädje, och av sorg. Glädjen av att den här drömmen verkligen betydde nått för mig, den förmedlade ett budskap. Av sorg för att detta var för mig den sista gången jag pratade med pappa.
Usch, det här är bara för myclet.
Del 1 av min bearbetning med mig själv, jag kan inte mer ikväll.
you and I nananannaaa
För sitter vi hemma hos Cornelia och har raptävling, jag är obesegrad hittills.
Lollan och jag satte personbästa på att handla mat på donken idag, 188 spänn är inte illa pinkat.
Imorgon börjar mitt nya liv. På riktigt.
comeback
De som tycker bloggar är patetiskt och meningslöst, kan genast klicka på krysset i fönstret längst upp till höger, istället för att fälla flottiga kommentarer om varför man skriver blogg.
Jag tror inte rikitgt på mig själv att jag kommer hålla mig skrivande, men jag ska ge det ett försök för MIN EGEN skull. Jag tycker det är ett sant nöje att skriva ner saker jag gör och läsa i efterhand, för man glömmer så snabbt. Men också för att de senaste året har varit ett helt jävligt år och det har skett saker som gör att jag behöver ventilera mig ibland. Ingen är gladare än jag att 2009 är över- Jävla pisseår.
Åter igen, detta är min sida, jag skriver för in egen skull, om vad jag vill, men delar gärna med mig av det.
TILL DE SOM VILL LÄSA!
Tristress deluxe...
Thailand, västindien eller nått annat varmt; i ett par månader. Låter de lockande? Hör av dig.. Jag vill, vill, vill!
Okej, en dag när jag har lust för det tänker jag sätta mig ner och sammanfatta hela sommaren, och de måste bli snart känner jag. Finns så mkt att berätta, men jag saknar en lista som jag ver att min vän Annie sitter på.. Du vet, meritlistan, fast utan meriterna.. Smeknamns-listan. Jag tror jag dör av garv.
Jaja, resan hem från magaluf kan ha varit en av de jobbiagre i världshistorien. Utan att överdriva. Ärligt!
Försening hit och dit, galande barn hit och dit, väskor som inte kommer ut, visa-kort som inte fungerar, tågbiljetts-automaten som inte ville ha mina pengar, och etc., etc. Dra mig baklänges, liksom..
Jaja, väl på Svågertorp blir jag hämtad av Cammi, (måste tillägga att klockan var 02.45 och Cammi var en pärla som ens hämtade mig.) som kör mig hem till så bekanta hemtrakter som, mina damer och herrar, trumvirvel, SVEDALA!!!! Och här är sig allting likt.. Jag menar.. Bosse och Brittan har återigen satt upp klagomål om att man faktiskt INTE får parkera i rondellen, (trots att de faktiskt inte stör någon).. Tage och Kerstin retar sig på alla cigarettfimpar som ligger utanför porten och har gjort ett supertjusigt askfat av en gammal kruka med målade blommor och kor på.
..Okej, nästan iaf. Men iaf, SVEDALA är sig likt, tacka gudarna för det!
I fredags vankades däremot fest för syrran som gått och blivit gammal.- 25 bast, (kärring). Och fester hemma på Oxie mölleväg brukar sluta men endel fyllor som lyder "jag har nog aldrig varit såhär full"- style, ni vet när huvudet värker dagen efter klockan 18 på kvällen, trots att du sovit 14 timmar, ätit 3 alvedon, druckit några berocca och krängt i dig Oxie´s egen specialité, pizza från macken vid Preem. (Jo, du vet precis vilken jag menar.) Men så går de när de ställt fram ofabntligt mycket gratis sprit.. Inklusive gajol shot.. Gud, jag som trodde man skulle slippa sånt skit när man kommit hem. Men vi hade attans kul allesammans.. Och grattis ännu en gång syrran, du vet att du ser yngre ut än en 25 årig gammal kärring, om de nu känns bättre för dig ;)
I lördags var de återigen en gnutta partaj, dock ej lika omfattande som kvällen innan. Det började lugnt och sansat med middag @ my place med rödvin och andra godsaker, snackade massa skit, och sen drog vi vidare till partystället no.1 i Trelleborg, MAGASCHINET! Där tillbringade jag ca 30 min, för att sedan dra migg tillbaka och inse att jag trots allt nog var lite sliten efter fredagens bravader..
Nu ska jag och min antagligen blivande man laga köttbullar. Mums!
Ses och hörs, vänner och kollegor.
Haj kaj
magaluf rocks!
Det är sol
Det är sjuka kommentarer
Det är Ox
Det "var har du varit hela mitt liv"
och vi har bara såååå roligt.. Jag vill inte åka hem!
Men hemresan är bokad.. Och det ska vli skönt det också.. Oh så skönt det ska bli!
Tengo libre hoy..
Ja, och kan ju passsa på att berätta att jag mår bra, och samtidigt göra en efterlysning efter nån som vill ta min arbetsplats för jag orkar inte mer. Tack för alla kommentarer guys! I miss uuuu
Och Lars! Förlåt för lillens beteende.. Och krya på dig! Har nog hittat resa hem ;D
Att fylla år i magaluf..
En hälsning från en helt vanlig dag i maaalllis
Först och främst vill jag bara tacka till alla människor som kom ihåg att skänka mig en tanke på min födelsedag, ni är guld värda! (och "misstacka" er som glömde mig! " Nej skämt och sidor, kan ju bara passa på att erkänna att jag själv är riktigt dålig på födelsedagar nu när man inte är kvar i landet..
Sen vill jag passa på att gratta min helt underbara BB-kompis, en väninna från födslen och in i döden (hoppas jag).. Alltså Emelie Lellky! Såhär en dag för sent, men tro mig, jag skänkte dig många tankar igår!
Jaja, då får jag väl berätta lite om hur min födelsedag var här nbere för er som undrar.. Började med att Ahnna stormade rummet med sång och ståt, och de var ju hur gulluigt som helst.. Sen ringde Gitte & Karro och sjöng.. Och sen mamma! Massa sång när den lilla tonåringen blir vuxen.. Aja, Sen gick vi ut för att äta lunch, Ahnna och jag.. Smakade hur bra som helst och som vanligt blev de massa tjejsnack.. Sen fick jag presenter, woooho, de älskar jag! Därefter bestämde vi oss från ingenstans att åka partybåten, som jag aldrig gjort innan och de var ju typ en upplevelse eller vad vi kallar det.. Gungade sjukt mycket och det blev en del sangria ( man fyller faktiskt bara 20 en gång, visst? :)
Jaja, på båtern passade ahnna på att vara en urgullig vän och sjunga i microfonen för mig, vilket resluterade i att alla sjöng för mig, sååå dont worry mamsen, jag BLEV firad! Glömde förresten nämna att jag fick ett urfint armband av emelie som passade mig som handen i handsken.. Silvrigt med små berlocker på,, gullligt värre ;D
Efter partybåten var de snabbt hem och svira om till den nya klänning jag fått av ahnna, huuur söt som helst ju! Och sen ut på barrunda.. Och det är ganska kul att fylla år.. Och billigt att gå ut när man fyller år! Fick champange (!), massa shot och fina drinkar gratis, så de var snällt ju :)
Ja så de var min dag det.. Ja, sen kan jag ju ta tillfället i akt att berätta att jag inte alls druckit alkohol den senaste tiden, bortsett från min födelsedag.. Vilket min kroipp nu behövde tror jag.. För jag är oerhört sliten, och nog inte så mkt på grund av att de blir en del fest, utan jobbet tar verkligen ut mig psykiskt så de skriker om det.. Det hela började med att min mage slog bakut, kunde inte äta nånting utan att kräkas och hade så ont i magen.. Sen började sömnproblemen, huuur trött jag än var gick de abra inte att somna, fick ryck och gick upp tidigt på morgonen och var ute och giock i 1,5 timme.. ..efter 2 timmars sömn.. Hade haft känningar i ryggen nån dag men denna dagen sa de bara smack och på jobbet fick jag såååå ont så de liknade ingenting.. Hela vägen från korsryuggen upp i nacken och huvudet, fram i pannan... Orolig , gråtande och fruktanssvärt trött ringer jag mamma efter jobb kl 01.45 på natten och setr till att hon blir ännu oroligare.. Jag vet, förlåt, älskade mamma! Men vem ringer man inte när man är orolig och ledsen om man inte ringer mamma? Jaja, iväg till sjukan med dig var mammas besked.. Och där kunde de ju konstarera att jag är lite halvt utbränd efter mycket stress på jobbet och hade inflammation i ryggen.. Och sen var det nått annat skit med magen som inte fungerade.. Så ja! Nu är det doktorn som gäller varje dag och får en injektion i slutet av ryggen/rumpan i 6 dgr.. Inte för att de är så farligt, men jag har fått hur fina blåmärken som helst efter injektionerna kan jag ju berätta.. Sen blir de en annan medicin i 28 dgr.. Läge att åka hem snart?!
Men nu mpår jag bra i ryggen iaf, men jobbet tar verkligen musten ur mig emellanåt..
Nu när jag ändå är på skrivhumör kan jag ju passa på att betätta lite om jobbet också. Så här är det; jag trivs verkligen ihop med arbetskamraterna, de är hur bra som helst.. Men sen är de såhär att El Salmon är ett familjeföretag som numera trivs av två söner till föäldrarna som startade det nångång på 60-talet. OCH, den här mamman då och den äldste sonen, plus en av spanjorkollergorna jag har, KAN vara de mest enerverande människorna jag NÅGONSIN varit med om i hela mitt liv. Mamman då iaf, för hon tjatar varenda jävlaste dag (ursäkta den dåliga svenskan), om allt skit du nånsin kan tänka dig.. Menyerna ligger på fel håll, jag skrev "pollo sopa" istället för "sopa pollo" på beställningen, och det FINNS FÖR FAN INGET SOM HETER "POLLO SOPA" på spanska, fattar du inte de själv? Dumma svenska! Oxh mitt hår, har jag inte kammat de idag eller? och guuud så trött du ser ut, har du inte sminkat dig, eller har du precis vaknat? Var du ute igår eller? Inte konstigt att ni ungdfomar är trötta på jobbet med tanke på hur ni festar alltid.. Men vad faaaan vet hon då.. Orh, ge mig kraft någon! Och sen är de tjat varenda dag, om allt allt allt så de går inte att beskriva för någon som inte är insatt i situationen. Men bara försök föreställa dig ett evigt gnagande fårn att du börjar jobba kl 19 till att du går hem kl 01.. Och sen bossen.. Kommer de in ett bord och sätter sig lovar jag att de inte dröjer 2 minuter förrän han frågar mig eller patti "VAAAARFÖR HAR INGEN TAGIT BESTÄLLNINGEN PÅ BORD 36?" För att de knappt hunnit öppna menyn, kanske..? Jaja, skitsamma.. Men jag är eeeeextremt sliten på jobbet för tillfället och sen jag började ta sprutorna har jag sovit 10-11 timmar varje natt och de har verkligen behövts..
Jaaaaaha.. Oj vad jag har babblat på länge nu, men de kändes bara som de var behövligt.. Jag lääängtar hem! Jag vill heeem! Om jag inte kan stanna hemma resten av säsongen så iaf en vecka på semester.. De är så behövligt.. Troo mig.
Sen är de så roligt att man får höra av er alla där hemma som kommenterar i bloggen! Hur det går med hästarna och allt annat där hemma.. Och ni FÖRSTÅR inte hur mycket jag saknar mina hästar.. Jag vill bara hem och fostra den lille.. Min framtida stjäärna! Visst är han fin?
och sååå stor han blicvit nu då! 
Har inga nya bilder från denna veckan precis....
men lite andra för att ni inte ska glömma mig :D
Hejdå mina älsklingar!
