Deluxe

..med det menar jag att jag älskar dig precis lika mycket som förr, trots att jag inte kan ta på dig.. Du är med mig hela tiden, vart jag än vänder mig i världen och vad för än dumheter jag hittar på. Jag är aldrig ensam, trots att jag känner mig som den ensammaste i världen, när jag verkligen behöver prata.

Jag saknar dig, gud fy för i helvete vad jag saknar dig. Jag skulle göra allt för att ha dig här igen, frisk och kry!

Jag har haft en förskräcklig dag. Utåt har allt sett fineman ut, säkert. Och det är faktiskt inte falskt, för jag har verkligen kämpt exakt hela dagen på att hålla en fasad och inte låt tankarna flyga iväg till något annat. "Jag orkar inte gråta idag, jag orkar inte". Det är jättejobbigt att gråta. På en miljard olika vis. Psykiskt, fysiskt och allt annat skit som det heter. Hela dagen har mitt ena jag skrikit, "bort med de där tankarna, tänk på nåt kul istället." medans den andra, mer realistiske sagt "okej, skjut på det lite till, lille du. Det kommer snart ikapp dig."

Mr Realist hade rätt.
När klockan slog runt 23 brast det. Alltså, sådär riktigt ordentligt.. Då skulle jag behövt den där lite mer fysiske pappa, inte drömpappa. Hade planerat att åka ut till pappsen imorgoen, men det det kunde inte vänta. "I need daddy. Now."
Så det var bara att packa in mannen i bilen och köra.. Så efter att ha tjutit intensivt i ca 1h tid här hemma, tar det max 5 min förräns tjutandet alutade hoss pappa. Det är precis som han sitter där, klappar lite på axeln och säger "Aldrig gråta hos mig, tjockhuvud!!"

Jag lovar att det var det han sa..

Padre, te hecho de menos..