Deluxe

..med det menar jag att jag älskar dig precis lika mycket som förr, trots att jag inte kan ta på dig.. Du är med mig hela tiden, vart jag än vänder mig i världen och vad för än dumheter jag hittar på. Jag är aldrig ensam, trots att jag känner mig som den ensammaste i världen, när jag verkligen behöver prata.

Jag saknar dig, gud fy för i helvete vad jag saknar dig. Jag skulle göra allt för att ha dig här igen, frisk och kry!

Jag har haft en förskräcklig dag. Utåt har allt sett fineman ut, säkert. Och det är faktiskt inte falskt, för jag har verkligen kämpt exakt hela dagen på att hålla en fasad och inte låt tankarna flyga iväg till något annat. "Jag orkar inte gråta idag, jag orkar inte". Det är jättejobbigt att gråta. På en miljard olika vis. Psykiskt, fysiskt och allt annat skit som det heter. Hela dagen har mitt ena jag skrikit, "bort med de där tankarna, tänk på nåt kul istället." medans den andra, mer realistiske sagt "okej, skjut på det lite till, lille du. Det kommer snart ikapp dig."

Mr Realist hade rätt.
När klockan slog runt 23 brast det. Alltså, sådär riktigt ordentligt.. Då skulle jag behövt den där lite mer fysiske pappa, inte drömpappa. Hade planerat att åka ut till pappsen imorgoen, men det det kunde inte vänta. "I need daddy. Now."
Så det var bara att packa in mannen i bilen och köra.. Så efter att ha tjutit intensivt i ca 1h tid här hemma, tar det max 5 min förräns tjutandet alutade hoss pappa. Det är precis som han sitter där, klappar lite på axeln och säger "Aldrig gråta hos mig, tjockhuvud!!"

Jag lovar att det var det han sa..

Padre, te hecho de menos..

..då du försvann Pappa!
Jag tänker och tänker och saknar dig något så frukansvärt.

Drygt 7 månader har gått och varje dag tänker jag på dig. Saker jag skulle gjort annorlunda, saker jag sagt, saker jag vill fråga dig om nu. Jag behöver dig Pappa!

Den dagen du försvann spelas på repeat i mitt huvud. Det var den värsta dagen i mitt liv.
Jag minns det som igår, dessvärre.. Den 5 :e augusti 2009.
Klockan var runt 10, vill jag minnas. Jag hade precis dragit på min ridkläderna och skulle köra till stallet. Då ringer telefonen "Syrran Mob". Det är Karro. Hon gråter och skriker förtvivlat. "Jannike, det är allvar nu." Jag fattade direkt. "lever han?" "Jag vet inte, men kom till sjukhuset nu"

Conny var som tur hemma och fick köra mig in till akuten i malmö. Väl där rusar jag ur bilen och in på akuten. Säger till i receptionen att jag är Göran Plyms dotter. Jag får veta att jag ska vänta. I detta nu vet jag fortfarande inte om pappa lever, även om min inution säger mig att han inte gör det. Jag väntar och väntar, en minut känns som en timme.. Till slut öppnas dörren av en kvinna som presenterar sig som Cecilia (tror jag) och anhörigansvarig. "Anhörigansvarig?"
-"Lever han?"
-"Nä, han gör ju inte det."

Det känslan går inte att beskriva, det var det mest bisarra och frukansvärda som kan hända en människa.
Pappa är död.
Vi samlas alla i ett rum där vi sitter i en grupp och bara gråter och undrar. Och kanske det värsta av allt, en person saknas. Andreas är på mallorca. När vi samlat oss ringer vi Andreas. Det samtalet kan jag inte ens försöka förstå hur hemskt det var att få. Att sitta nere på stranden i en brassestol på mallorca när någon ringer och berättar att din far just gått bort. Och det märkligaste av allt är att när farfar gick bort, var det pappa som satt på mallorca och fick detsamma telefonsamtalet.

Jag har så ont i min kropp. Mitt hjärta är bara halvt. Jag undrar och undrar, varför?
Jag måste få berätta, jag måste få delge min historia, det är mitt sätt att bearbeta.

Jag har fortfarande inte raderat pappa nummer från min telefon. För någon vecka sen när jag var full ringde jag det, förväntade mig att höra telefonsvararen. Istället svarar en Rolle. Full och ledsen som jag är frågar jag varför han har min pappas nummer. Det har han inte, han har fått det numret i december. Fattar ni? Pappa gick bort i Augusti och har haft det numret sen mobilen uppfanns. 4 månader senare har någon annan det numret. För mig var det fruktansvärt.

Jag saknar dig ringandes till min telefon. Du hade din egna ringsignal. Saknar att höra din röst. "Hur är det med tjockhuvudet idag". Det brukade pappa kalla mig. Ja, och alla andra för den delen också.

Jag tänker på din begravning. Det var så vackert, aldrig har jag sett så mycket blommor.
Jag tänker på dig när vi fick se dig på sjukhuset. Det såg ut som du sov Pappa. Det gjorde du också.

Jag tror på något efter döden och vet att du ser mig nu när jag ligger här och skriver och gråter. Jag kan nästan höra dig säga "Sluta gråta Jannike! Gå nu och gör något roligt istället!"  Sån var pappa. Han var känslosam, men han tyckte inte om att vara ledsen, puttade bara bort det och tyckte att nu gör vi något roligare!

Jag minns en gång när det var alla helgons dag. Pappa och hans fru hade varit på kyrkogården, på väg därifrån ringer han mig "usch ja, idag är en sån där jobbig dag när man måste gå på kyrkogånrden. Det har vi nyss gjort, men NU ska vi in till stan och äta istället. " Och sen pratade man inte mer om det... Därför har jag lovat mig själv att när jag besöker pappas grav ska jag aldrig gråta, för det hade inte han velat. Oftast klarar jag det, men inte alla gånger.

Jag har så mycket känslor och tankar inom mig som jag måste få berätta för någon, jag vill att någon hör. Men jag vill inte sitta öga mot öga och berätta, det är för jobbigt. Så därför, kära bloggläsare, belastar jag er med en tråkig historia som denna.

Ta vara på varandra och tänk på att alltid skiljas som vänner.

Nu ska vi in till stan och äta fondue, jag och min man. Tur jag har honom!

Nå, vi är just igång med att ta en siesta efter åter en hård dag men jag ska snabbt förtella om det senaste nytt. (jag slipper höra av mig via telefon till anhöriga och sparar därför pengar till mer shopping :D )

Efter siestan igår gjorde vi oss i ordning för middag och beslutade oss för att förtära den nere vid hamnen, var där är en otrolig utsikt. Vi tog en taxi ner och strosade omkring för att kika på menyerna på de olika restaurangerna.

Vi (jag) bestämde oss för att vi var sugna på paella och hittade ett jättemysigt ställe där vi kunde sitta utomhus och äta, utan att frysa. Paellan och vinet därtill smakade otroligt gott och vi reste oss mätta och belåtna för att styra kosan mot nån bar/uteställe. Vi hade nämligen hört att de skulle finnas massa uteställe nere vid hamnen.

Efter en kvarts letande utan att finna nått bestämde vi oss för att vi nog skulle ta en taxi ("en liten promenad" in till stan i 11 centimeters är ett big no, no ) in mot stan och hard rock café för att ta oss ett glas där istället. Nr vi kommer in och ska beställa kopplar jag på min fashinoabla spanska till bartendern.
J: -Una copa vino blanco & una cana.
B: - Erhm, ursäkta, vad sa du?

Jaha, men tjena. Svensk bartender. Jag som tog tillfället i akt att stalja.

I vilket fall, efter hard rock bestämmer vi oss för att traska hem och spara den stora (eventuella) utgången till idag lördag.

När C somnat och jag själv slumrat till, vaknar jag igen av att jag mår illa. Megailla. Går upp och spyr a lá carte och väcker därefter Consan för att "fråga om han också mår illa" (få medlidande), men somnar ganska snabbt om. Wierd, oh yes.

Efter att ha shoppat ännu mer idag var det dax för den planerade utflykten. Jag hade väl varit lite skeptisk till det där, inte rikitgt min grej, men övervägde ändå att ge det en chans när picknick med vin och tapas kom på tal. Och det blev faktiskt trevligare än jag trodde! Efter 2 timmars utflyktande kände jag shoppingabstinensen och fick övertalat Consan att vi behövde gå in om nån affärer från bussen på väg mot hotellet, varpå jag fick köpt en ny jacka, och lugnet lade sig över mig igen.

Jag satt nyss och sammanställde en lista över vad vi handlat, och jag tänkte dela med mig av den. 

Jannike
4 par skor
2 skinnjackor
1 jeansjacka
3 par byxor
3 par leggings
1 klänning
4 par öronhängen
1 armband
1 skärp
1 väska
2 par trosor
1 par solbrillor
2 linnen
2 skjortor
7 t-shirts
3 tröjor
1 nyckelring
1 börs

 ...och inget mer!

Conny
4 par jeans
2 skjortor
2 armband
3 halsband
4 tröjor
2 koftor
1 jacka

Hörde jag vatten och skorpor resten av månaden för min del?! 
Nej, men helt ärligt är det så billigt att handla här att det inte föreligger det minsta ångest överhuvudtaget i det hära!!

Ikväll ska vi iaf ner till stranden och jag ska käka musslor, det är redan bestämt. Sen får vi väl se hur mycket det blir av med den där "vilda" utgången.

Hasta la vista!

,J

Life feels good!

Ligger just nu raklång i sängen på hotellet med ett glas rött och väntar på att min blivande man ska komma hem med chokladen vi nyss inhandlat.
Idag har vi gått i stan heela dagen. Gick upp kl halv 10, fullkomligt utvilade efter att vi somnat i famnen på varandra kl halv 9 (!) igår, totalt utmattade efter resan och den tuffa arbetsveckan.

Och ja. Vi började dagen med en äkta spansk frulle på en uteservering, därefter gick vi ner mot shoppniggatan. Efter ca 10 min beslutade vi (Consan) att det nog var bäst att vi shoppade på olika håll de nästföljande 3 timmarna. Vi bestämde mötesplats och utväxlade en snabb hejdå puss.
Efter drygt en timma har jag så mycket kassar att släpa på att jag känner mig alldeles less på dem, sms:ar Consan i hopp om att han är i närheten och kan gå tillbaka och lämna mina kassar på hotellet (vilket jag själv inte alls kände att jag hade tid med), medans jag shoppar vidare.

Och det ville han. (yes!)

I vilket fall, efter ett par timmar ses på på en tapas-lunch som smakade alldeles utsökt!

Därefter ger vi oss in på shopping-stigen igen, denna gången i varandras sällskap.
In på topshop, jag till "for women" och Consan till "the men". Vi syns nånstans på mitten och Consan ser alldeles exalterad ut.

C-"Carolina Gynning med pojkvän, check!"
J- "Jaha..? " (liiide avis för att C sett kändisar och inte jag)
C- "Ja, och hon såg gaaanska fräsch ut!!!!" (med en blick liknande en 5 årig pojke som nyss blivit lovad en stor glass)
J- "Men frååååågade jag eller?"

På vägen ut från butiken ser jag kändisarna. Hon står och kletar läppstift och han fotar henne. Och ja, det var Mathias Trotzig så de ligger väl fortfarande med varandra eller nått.

Tänkte just gå fram och fråga om de var sugna på att ta en öl med oss ikväll, jag menar, skåningar som skåningar. Men sedan min pojkvän nyss uttalat sig om att hon hade de tightaste ass:et ever, (det stod skrivit i hans blick) känner jag att vi stannar nog här och kränger choklad och dricker rödvin med oss själva istället.

För övrigt har jag shoppat så sjukt mycket idag( bilder kommer) , men har fortfarande inte gjort av med ens i närheten av så mycket pengar som mina hästar kostar mig i månaden. Det gav mig en tankeställare.


Nej, sooo long friends!

,J

Nu har jag varit igång igen. Och drömt, alltså.
Flera flera nätter har jag drömt hemska saker så som jordens undergång, i form av översvämningar, jordskalv och märkliga explosioner.  Jag har också drömt att en liknande hitler-tid blev aktuell, att nazister eller militärer stormar våra bostäder och tar ut och nakna på gatan, för att avrätta oss.
Varje morgon har jag varit oändligt glad över att vakna på morgonen och inse att det "bara" var en dröm.

Varenda morgon har jag tänkt, något hemskt kommer verkligen hända snart. Och ja, natten till tisdag var drömmarna om jordens undergång som värst och jag mådde så dåligt när jag vaknade på morgonen, och hade massa ångest. Om jag inte minns fel var de den dagen jordskredet i Haiti ägde rum.
Jag vet att det låter konstigt, och tro mig, jag skulle gärna slippa de här drömmarna, men nog är det märkligt. För många andra är en sån här katastrof bara något man ser på tv och tänker; "jaja, det var ju frukansvärt, men sånt sker ju där borta."

Själv kan jag verkligen må dåligt för en sån här sak, riktigt dåligt. Jag känner så mycket för de drabbade människorna och tänker; nästa gång vaknar kanske inte jag ur drömmen, nästa gång sker de oss här hemma i det trygga.

Vi lever gärna så, vi människor. "Det händer aldrig mig".

If today was your last day
And tomorrow was too late
Could you say goodbye to yesterday?
Would you live each moment like your last?
Leave old pictures in the past
Donate every dime you have?
Would you call old friends you never see?
Reminisce of memories
Would you forgive your enemies?
Would you find that one you're dreamin' of?
Swear up and down to God above
That you finally fall in love
If today was your last day



,J

För ungefär ett år sedan (måske 2) var mitt motto med livet; sova kan man göra när man dör!
Numera, är jag dels lite äldre, och dels mycket tröttare. Jag bara mååste ha mina 8 h varje natt, annars fungerar jag inte som människa!

jaja, ska iaf pallra mig iväg till jobb snart, gäller väl att vara i god tid med tanke på att våra kära tåg har avgångar lite då och då, när det behagar.
Imorgon och torsdag är jag iaf ledig och jag har planlagt att ha så lite planer som möjligt. Men jag ska till stallet, oh yes det ska jag!

Nej duschen kallar..